Fortfarande hemlös

       
Denna veckan var jag säker på att de skulle ringa från STS och berätta om min placering. Gjorde dem det? Nej. Det är idag den 3 augusti och jag vet fortfarande inte när, vart eller till vem jag ska åka. Frustrationen är 10 av 10 och det är fruktansvärt irriterande att inte veta. Det är jobbigt att inte kunna svara när alla frågar, jobbigt att inte kunna packa, jobbigt att inte veta vart man ska, jobbigt att man inte har någon som helst kontakt med dem man ska leva med i 10 månader och allra mest jobbigt är det att inte ha en aning om när man ska åka. Allting är alltså bara jobbigt. Det känns väldigt konstigt att inte ha fått reda på sin placering när det redan är augusti månad och när andra utbytesstudenter som man känner och läser om redan har åkt. Det känns som om deras resa blir bättre på något sätt. Inte för att de har bättre familj utan för att de har haft längre tid att förberedda sig. Om man inte kan fatta att man ska åka iväg ett år kan man förstå, men tänk då hur det känns när man inte fått någon placering. Jag kan absolut inte förberedda mig mentalt utan en placering.
 
I USA så är skolorna stängda under hela juli månad och det var därför som allt hopp om placering kom denna vecka. Det är nämligen så att STS inte ringer till mig förrän allting är helt klaffat, och det var därför en väldigt liten chans att de skulle ringa i juli om de inte hade ringt innan. Nu är det som sagt den 3 augusti och de har ändå inte ringt. Nu har de ingenting att skylla på längre. Jag går runt och tänker att det inte är någon som vill ha mig, att jag aldrig kommer få en plats eller att jag inte kommer att få åka. Detta kommer såklart inte ske, men det är ändå tankar som slår en. Varför ringer de inte? Familjerna har haft hela sommaren på sig att bestämma om de vill ha en utbytesstudent eller inte och skolorna borde ha bekräftat skolplatserna vid det här laget!!! Om ni orkade läsa allting så var inlägget fullt med negativitet och aggression, men det behövde komma ut. Nu kan jag inte göra mer än att tänka positivt och hoppas att de ringer nästa vecka, förhoppningsvis inte med ett besked som innebär att jag reser bara några dagar efter. Håll tummarna för mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0