Nu är det min tur!
Kan fortfarande inte säga mycket mer än att jag är helt sjukt glad. Var rädd att jag skulle få en dålig placering i och med att det tog så pass lång tid, men jag hade inte kunnat vara nöjdare! Jag kom precis där jag ville komma och min familj, mitt hus och min skola verkar hur bra som helst. Har redan mejlat min värdmamma och pratat lite med henne och det kändes som vi fick kontakt direkt. Hon var verkligen jättetrevlig. Min värdmamma är mattelärare på min skola vilket är super. Troligtvis kommer jag att åka med henne varje morgon och hon blir som ett moraliskt stöd i skolan. Hon känner dessutom till alla i skolan och kan hjälpa mig med nästan allt.
Med bil tar det 42 minuter till närmaste Abercrombie & Fitch, haha. Det kollade jag upp nästan först. Och i mejlet min värdmamma skrev så sa hon att vi skulle åka till stranden i oktober och till våren, vilket är en rätt stor grej då havet ligger rätt så långt bort. Roadtrip!
Jag är helt övertygad om att detta kommer bli en av de bästa upplevelserna i mitt liv och imorgon kommer, om jag har tid, ett långt inlägg med alla detaljer om mitt kommande utbytesår. Jag är sååååå glad!!!
JAAAAAAAAA!!!!!
JAG HAR ÄNTLIGEN FÅTT MIN PLACERING OCH JAG KAN INTE VARA MER NÖJD!!!! Kortfattat: Monroe, Georgia. 7 mil från huvudstaden Atlanta. Jag bor i ett skitstort hus där jag fick välja vilket sovrum jag ville, jag har tre katter och mina föräldrar är 58 respektive 61 år gamla med BARNBARN ♥. Min värdmamma är mattelärare och min värdpappa är egenföretagare. JAG ÅKER TROLIGTVIS PÅ TORSDAG!!!
DETTA KOMMER BLI DEN BÄSTA TIDEN I MITT LIIIIIV!!!!!
Var vill jag helst komma?
När man har väntat så pass länge som jag har gjort på placering, går man i princip varje dag och hoppas att de ringer och funderar på var man vill komma. Och såklart har alla frågat väldigt mycket var jag helst vill komma. Egentligen så är det nog inte så bra att ha några förväntningar, men jag har ändå valt ut de delstater som jag helst vill bo i 10 månader. Jag tror faktiskt att mitt förstaval är North Carolina. Vet egentligen inte varför, men det tilltalar mig bara på något sätt. Tror att det är klimatet då det är rätt likt Sveriges fast varmare såklart. Även för att det är nära kusten och även Nashville, en av världens coolaste stad som jag gärna vill besöka en dag. Washington DC är inte heller så långt bort och det är inte heller en sydstat med världens bredaste dialekt. Det är lagom helt enkelt, lite som Sverige. I North Carolina vill jag bo!
Going away party
Har fortfarande inte fått reda på någonting, men förhoppningsvis blir det snart och jag hade därför min avskedsfest lite i förväg i söndags.Bjöd in mina absolut närmaste vänner och några barndomsvänner och hade ett enkelt get together party. Fick en massa fina saker, där de flesta ska med över atlanten! Jag har de finaste vännerna i världen ♥
Konsten att packa
Idag gjorde jag mitt första försök till packningen. Jag startade med att göra en packningslista of course, men inte vilken packningslista som helst. Mina kompisar liknar mig alltid med Monica i vänner, och jag kanske inte är såå extrem, men åtminstone en aning. Jag delade upp min packningslista i fyra kategorier: Kläder, skor & accesoarer, skönhet och handbagage, som sedan delades upp i underkategorier. Där till exempel kategorin kläder fick underkategorierna: byxor & shorts, klänningar & kjolar, toppar, underkläder, träningskläder, tjocktröjor & koftor. Hur mycket ni bryr er om det vet jag inte, men det kanske kan vara ett bra tips någon gång, och jag vet att det är några av mina kära vänner som sitter och drar lite på smilbanden just nu.
Men vad är en packningslista utan något att packa? Sagt och gjort så slängde jag ut alla kläder från garderoben i olika omgångar, underkategorisvis såklart. De sorterades sedan upp i "ja", "nej" och "kanske" högar. Kanskehögen krävde specialhjälp, alltså råd från mamma. Plaggen i jahögen åkte upp på packningslistan! Idag har jag alltså checkat av en av packningslistans kategorier: kläder. Det kanske finns enklare sätt att packa, men så här gör jag i alla fall, och det funkar bra tills jag bevisar motsatsen.
Fortfarande hemlös
Denna veckan var jag säker på att de skulle ringa från STS och berätta om min placering. Gjorde dem det? Nej. Det är idag den 3 augusti och jag vet fortfarande inte när, vart eller till vem jag ska åka. Frustrationen är 10 av 10 och det är fruktansvärt irriterande att inte veta. Det är jobbigt att inte kunna svara när alla frågar, jobbigt att inte kunna packa, jobbigt att inte veta vart man ska, jobbigt att man inte har någon som helst kontakt med dem man ska leva med i 10 månader och allra mest jobbigt är det att inte ha en aning om när man ska åka. Allting är alltså bara jobbigt. Det känns väldigt konstigt att inte ha fått reda på sin placering när det redan är augusti månad och när andra utbytesstudenter som man känner och läser om redan har åkt. Det känns som om deras resa blir bättre på något sätt. Inte för att de har bättre familj utan för att de har haft längre tid att förberedda sig. Om man inte kan fatta att man ska åka iväg ett år kan man förstå, men tänk då hur det känns när man inte fått någon placering. Jag kan absolut inte förberedda mig mentalt utan en placering.
I USA så är skolorna stängda under hela juli månad och det var därför som allt hopp om placering kom denna vecka. Det är nämligen så att STS inte ringer till mig förrän allting är helt klaffat, och det var därför en väldigt liten chans att de skulle ringa i juli om de inte hade ringt innan. Nu är det som sagt den 3 augusti och de har ändå inte ringt. Nu har de ingenting att skylla på längre. Jag går runt och tänker att det inte är någon som vill ha mig, att jag aldrig kommer få en plats eller att jag inte kommer att få åka. Detta kommer såklart inte ske, men det är ändå tankar som slår en. Varför ringer de inte? Familjerna har haft hela sommaren på sig att bestämma om de vill ha en utbytesstudent eller inte och skolorna borde ha bekräftat skolplatserna vid det här laget!!! Om ni orkade läsa allting så var inlägget fullt med negativitet och aggression, men det behövde komma ut. Nu kan jag inte göra mer än att tänka positivt och hoppas att de ringer nästa vecka, förhoppningsvis inte med ett besked som innebär att jag reser bara några dagar efter. Håll tummarna för mig!
På ambassaden
Igår morse tog vi tidigt bilen och körde mot Stockholm med huvudmål att fixa mitt visum till USA. Klockan tjugo i åtta i morse var jag där och köade i cirka trettio minuter utanför. När jag kom in fick jag visa mitt pass och mina skosulor, vad det nu skulle vara bra för. Amerikanare är en aning konstiga... Fick även lämna ifrån mig min mobil vilket var lite svårt att göra, haha!
Väl inne på ambassaden fick jag ta en nummerlapp och sätta mig och vänta. När det var min tur gick jag fram till en lucka och lämnade in alla handlingar jag förberett i förväg, bland annat mitt pass, visumansökan, färgfoto och lite annat smått och gott. Jag fick sedan sätta mig ner igen och blev efter en stund uppropad och fick då gå och ta fingeravtryck och sedan blev jag uppropad igen för intervjun.
De hade sagt att intervjun skulle ske på engelska i cirka tio minuter och skulle avgöra om jag fick visum eller inte. "Intervjun" tog cirka trettio sekunder och en stämpel som sa godkänd var redan stämplad innan intervjun började. Kvinnan bakom luckan frågade vart jag skulle samt vilken klass jag gått ut i Sverige. De frågorna var dock inte helt enkla då jag inte ännu vet vart jag ska plus att jag inte hade en aning om hur jag skulle säga gymnasium. Det brydde sig dock inte hon om och jag fick tillbaka några papper med hennes godkännande. Passet skickar de sedan tillbaka i ett brev som jag själv fick fixa och förhoppningsvis kommer det innan nästa torsdag för då ska jag till London!
Checklista
Var ett tag sedan jag bloggade men det har fortfarande inte hänt något roligt att berätta om. Har bara varit en massa förberedelser att fixa med, en jäkla massa till och med. Det är väldigt mycket som behöver göras innan man åker och jag har nu gjort det mesta!
√ Ansökan
√ Intervju/Prov
√ Personligt brev/föräldrarbrev
√ Samtliga lärares signaturer och omdömen
√ En maaassa andra ifyllda papper
√ Tuberkolostest
√ Läkarintyg
√ Avreseläger
√ Informationsmöte
√ Ett antal ifyllda papper till
√ Visumansökan
Hämta ut visum
Några förberedelser har dock inte gjorts menalt, och kan fortfarande inte fatta att jag åker!!!
Avreseläger
Var extremt länge sedan jag skrev här, men antar att det inte är så roligt att höra mitt tråkiga vardagsliv: plugg, plugg, plugg. Men nu när det väl händer något på USA-fronten får jag väl passa på att skriva lite.
Sitter just nu på en trevlig liten buss mot Göteborg för att sedan åka vidare på läger med STS och andra blivande utbytesstudenter. Har ingen aning vad vi ska hitta på men det ska säkert bli kul. På söndag kommer mina föräldrar upp också så ska vi gå på ett så kallat avresemöte, kanske får jag lite mer information då.
Ska bli lite läskigt faktiskt att åka iväg med en massa okända ansikten, men samtidigt är det ju ingenting i jämförelse med vad jag kommer få göra om bara ett par månader, så det är bara att vänja sig. Förhoppningsvis träffar jag en massa nya trevliga människor!
Botemedel mot bloggtorkan
Hoppsan hejsan, nu var det ett tag sedan igen. Har dock kommit på en lösning på min bloggtorka och ska därför nu börja med min egna "Perfect Bucket List" inför USA-resan. Så när jag inte har något vettigt att skriva så kommer det upp en eller annan bild på saker jag SKA göra under mitt utbytesår.
FYI, så har jag även nu skickat in samtliga ansökningshandlingar som idag skickades vidare till USA, spännande. Var även hos läkaren och tog ett snabbt och enkelt tuberkolostest. Förutom det behövs även Hepatit A och B vaccin för att bo i USA, anteckna det, haha. Förutom det så finns det alltså inte mycket att säga på utbytesfronten, så ni får nöja er med mina vardagliga händelser när det väl blir några.
Men håll utkik efter min bucket list, kanske får ni själva lite inspiration. Annars kan ni ju alltid klicka in
här!
Känns ju sådär bra...
Sker helt sjukt många skolskjutningar i USA nuförtiden, känns ju sådär bra att åka dit... Trodde bara sånt hände på tv. Inte varje år!!
Mycket som ska fixas
Har varit väldigt dålig med att uppdatera på sistone, och truth is är att jag har haft fullt upp med alla ansökningshandlingar som ska in. Satt och skrev ett två sidor långt personligt brev i helgen, satte ihop ett litet fotoalbum och jag har även behövt att besöka skattekontoret, be om alla lärares omdömen och idag var jag även hos en läkare som skulle intyga att jag är fullt frisk. Mycket att göra, men förhoppningsvis är det värt det. Ikväll ska allting scannas och skickas in och sen kan sökningsprocessen börja, är sjukt spänd över vart jag kommer att komma!!
Accepted!
Jag blev antagen! Inte för att chansen var så stor att jag inte skulle bli det, men ändå. Kändes dock inte på riktigt, fick ett samtal och sen var det över. Hoppades på ett antagningsbrev som man får från collage på filmer, men jag har ju mina förväntningar...
Nu saknas det bara lite fler papper som ska fyllas i och skickas tillbaka. Sedan startar familjsökningsprocessen som jag inte kan göra så mycket åt, så egentligen så får jag bara vänta och hoppas på att jag får reda på min familj tidigare än några dagar innan så att jag kan åka till New York!
Now i'm off to nama sushi!
Svar på fem enkla frågor
- Jag kommer att resa med organisationen STS.
- Jag har ännu inte fått reda på vart jag ska åka, utan får reda på det först när de hittar en familj som passar mig. Jag hade kunnat välja delstat, men det hade då kostat cirka 8000 kronor extra och det hade fortfarande inte varit 100% säkert att jag hamnade där.
- Jag kommer att åka i slutet på augusti/början på september ungefär, då skolan börjar. Eventuellt ska jag på en förberedelsekurs i New York en vecka innan och kommer i så fall åka iväg tidigare.
- Jag kommer att byta ut mitt sista gymnasieår, men är inte säkert att jag blir en senior när jag kommer dit då de beror på ålder, erfarenhet mm.
- När jag kommer tillbaka kommer jag att gå om, utbytesåret inräknas alltså inte. På grund av det nya betygssystemet så kommer mina betyg att göras om till A-F betyg.
Har ni några andra frågor kan ni fråga precis när som helst. Jag svarar i kommentarrutan, i ett inlägg eller via mejl!
Intervjun
Eftersom jag i bloggen har valt att lägga fokus på mitt framtida utbytesår så måste jag ju berätta om intervjun jag hade igår. Jag träffade tjejen som skulle intervjua mig på stadsbibloteket och hade så klart med mig mina föräldrar. Förutom dem så behövde jag en kopia på mitt pass, mina betyg och en ifylld ansökningsblankett. Intevjun varade sedan i cirka en halvtimme, på engelska, och följdes sedan av ett en och en halv timmes långt engelskprov(!!).
Var inte alls beredd på något prov, men som tur var så var det rätt så grundläggande. Det bestod av en hör- och en skrivdel där skrivdelen faktiskt inte var helt enkel, fick gissa en del faktiskt. Hon sa dock att det inte var några problem för mig att bli antagen och nästa steg i processen är just beskedet, om jag blir antagen eller inte, som jag förhoppningsvis kommer att få om en vecka.
Vi ställde såklart även en massa frågor själv till tjejen som intervjuade mig då hon hade varit en utbytesstudent själv. Det var ganska så mycket som hon sa som fick mig att börja tvivla på om jag skulle åka eller inte. Tänkte dock berätta om just mina förväntningar i ett annat inlägg.
Om ni skulle gå på intervju själva någon gång för ett liknande ärende så är det bästa tipset att vara så lugn som möjligt. Jag tänkte inte ens på att jag skulle på intervjun förrän jag var där, och då fanns det inget att göra åt det. Eftersom hon pratade engelska själv när hon intervjuade mig så kändes det inte konstigt alls utan hon var ju en helt vanlig människa som hade gjort det själv en gång i tiden, så det fanns absolut ingen anledning till att det skulle vara pinsamt. Det viktigaste är, och kommer alltid att vara, att vara sig själv.
Såhär glad var jag när intervjun var över Så här ledsen blev jag när mina "tv-förhoppningar" försvann...
