28e december

Börjar bli en aning trött på det här. Att blogga om ingenting. Idag har varit en dag full med hemlängtan. Jag känner att jag gör ingenting speciellt här, ingenting som jag inte hade kunnat göra hemma. Och jag blir fruktansvärt frustrerad när jag tänker så och inser att det är sant. Jag pratar med Nathalie och hör alla sjukt roliga saker hon hittar på, medan jag spenderar min fredagkväll med att sitta i pyjamas och titta på tv. 
 
Jag älskar min familj här, de är helt fantastiska och jag är så glad att jag kom i den familjen jag kom i. Och jag har absolut ingen emot att spendera en dag eller två med att umgås med dem, de är min familj! Men precis som hemma i Sverige kan man inte bara umgås med sin familj hela tiden, man måste hitta på annat också. Och det är det som gör mig ledsen just nu, att höra allting mina vänner hittar på i Sverige och allting Nathalie hittar på i Arkansas. Jag kom hit för att leva livet, men jag har verkligen inte gjort något spännande under tiden jag har varit här, och det får mig på jävligt dåligt humör. Jag känner att jag är fast i mitt hus här, och vet inte riktigt hur jag ska ta mig ut. 
 
Älskar som sagt min familj här, men jag önskar att jag var tillåten att göra mer saker. Det suger en aning helt ärligt och jag vet inte hur jag ska ändra på det på ett bra sätt.

Kommentarer
Postat av: Marina

Hej Rebecka!
jag läser din blogg emmelanåt o det är intressant att läsa även om du tycker att det inte hänt nåt speciellt.Du kommer alltid att bära detta året med dig o jag är övertygad om att du vuxit(än mer) o lärt dig saker om livet som du inte/aldrig skulle gjort om du inte vågat sticka till USA så här. Jag antar att så mkt är så mkt annorlunda där med mycket än vad vi är vana vid i SVerige kanske bpde på gott o ont, men även det är en lärdom. Sverige står kvar o jag tror inte du missar så mkt här hemma....som du inte kan uppleva nästa år i Sverige!
träffade Siv på bussen så kul :). får du inte ens resa någonstans i USA? men kanske inte så lätt att resa själv. var glad att du är frisk o får denna möjligheten. Paulina´s korsband är av för andra ggn o de är en sorg, hon ska opereras på torsdag och sen måste hon kämpa än värre i över ett år för att kunna spela basket igen. gråt lite över din tristess sen kommer du att finna på kul saker igen. Gott nytt år kram till dig från Marina

2012-12-30 @ 20:41:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0