Eftersom jag i bloggen har valt att lägga fokus på mitt framtida utbytesår så måste jag ju berätta om intervjun jag hade igår. Jag träffade tjejen som skulle intervjua mig på stadsbibloteket och hade så klart med mig mina föräldrar. Förutom dem så behövde jag en kopia på mitt pass, mina betyg och en ifylld ansökningsblankett. Intevjun varade sedan i cirka en halvtimme, på engelska, och följdes sedan av ett en och en halv timmes långt engelskprov(!!).

Var inte alls beredd på något prov, men som tur var så var det rätt så grundläggande. Det bestod av en hör- och en skrivdel där skrivdelen faktiskt inte var helt enkel, fick gissa en del faktiskt. Hon sa dock att det inte var några problem för mig att bli antagen och nästa steg i processen är just beskedet, om jag blir antagen eller inte, som jag förhoppningsvis kommer att få om en vecka.

Vi ställde såklart även en massa frågor själv till tjejen som intervjuade mig då hon hade varit en utbytesstudent själv. Det var ganska så mycket som hon sa som fick mig att börja tvivla på om jag skulle åka eller inte. Tänkte dock berätta om just mina förväntningar i ett annat inlägg.

Om ni skulle gå på intervju själva någon gång för ett liknande ärende så är det bästa tipset att vara så lugn som möjligt. Jag tänkte inte ens på att jag skulle på intervjun förrän jag var där, och då fanns det inget att göra åt det. Eftersom hon pratade engelska själv när hon intervjuade mig så kändes det inte konstigt alls utan hon var ju en helt vanlig människa som hade gjort det själv en gång i tiden, så det fanns absolut ingen anledning till att det skulle vara pinsamt. Det viktigaste är, och kommer alltid att vara, att vara sig själv.

Såhär glad var jag när intervjun var över                                Så här ledsen blev jag när mina "tv-förhoppningar" försvann...