Idag var det dags, vår första slutspelsmatch! Hela laget var supertaggade och i skolan var vi tvungna för att ha på oss våra röda t-shirts för att visa team spirit. Jag hade på mig min tröja, men det var nog tillräckligt för mig. Ville inte riktigt vinna... Såklart ville jag vinna men samtidigt så är jag så redo för säsongen att vara över. Det enda jag har tid med nu för tiden är fotboll typ. Och så jäkla roligt är det inte, fotboll kan man spela var som helst, i USA är man inte alltid. Och jag känner inte för att sluta, jag är ingen quiter, så jag hoppades istället att vi skulle förlora, fast på ett bra sätt såklart.

 

Idag var det dessutom valborg... Hade kunnat sitta i stadsparken i Lund med mina bästa vänner och sedan dragit på tjejmiddag hemma hos Soffe och fest hos B. Men nej, så blev det inte. Och det gav mig sjukaste hemlängtan...

 

Efter skolan åkte jag och Jennifer till subway för att få en bra start innan matchen. Sedan var det dags. Fotbollskillarna hade målat sig och stod och hejade och vi hade rätt så många supportrar faktiskt! Matchen var rätt så jämn men ändå låg vi under med 2-0 ett tag och efter halvlek var ställningen 2-1. När jag väl spelade så tog jag såklart i och gjorde absolut mitt bästa, spelade till och med riktigt bra! Men när jag kom ut när det var cirka tjugo minuter kvar av matchen satt jag på bänken och visste inte riktigt vad jag ville skulle hända, haha. När det var tjugo sekunder kvar accepterade jag att vi hade förlorat men att vi gjorde en riktigt bra match, och det var det bästa som kunde hända. Var det slut där? Nej, när det var 14 SEKUNDER kvar gör vi mål!!! Galet!! Så det blev förlängning som tillslut gick till straffar, där vi såklart vann! Såklart glad att vi vann så ska inte vara självisk, men det var ändå jäkligt galet att vi vann!